poesi 0254
för att i mitten av allt finns jag. Avskavd från samhället, bortsprungen till och från intet men framförallt sviken av alla runt omkring.
I mitten står och finns jag, ensam men omringad, Av folk. Av människor som bär på tolk som snark ska bli ett svärd att på mig till att förtära. Nej jag ska inte störa, gör vad ni behöver jag ska lämna er ifred. Även om ni aldrig ggör detsamma. Skitsamma, jag är ändå inte eran mamma. Nu ska jag hem. Klockan är inte ens fem, slutsats jag är en mes.
Jaha, lite spontan poesi såhär på kvällskvisten.
och nu så ska jag kolla på big brother samt öla med mig själv. hehe eller inte ska kolla på bb och kliva upp fett tidigt imorgon
Kommentarer
Trackback
